Lyssnar på Går vidare med Håkan Hellström, en av hans allra finaste låtar faktiskt, man bör lyssna mer på Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Fantastiskt fin skiva.
I övrigt är det en riktigt fin söndag känner jag, jag trivs med den här dagen liksom. I fredags var det midsommarafton, sådär lagom hysteriskt. Jag var väl inte sådär överdrivet fokuserad och social känner jag, men jag hade nog ändå en rätt fin kväll. Rätt oväntat hamnade jag på Dancing Dingo framåt natten - inte riktigt vad man väntar sig av en midsommarafton kanske. Jag tog två kort under hela kvällen, båda föreställande mig + 1 med fina rödvinsläppar.
Igår, midsommardagen, vaknade jag först av att min telefon ringde - det var Jenny som berättade att hon landat i Sverige och var på väg hem till mig. Nästa gång jag vaknade var det av att Jenny ringde på min dörr. Värre sätt har jag vaknat på! Vi var lagom slitna båda två, hon hade sovit kanske en timme på natten innan hon tog flyget från London. Så efter varsin pizza slocknade vi båda två, Jenny på soffan och jag på min matta på golvet. Efter någon/några timmars vila och en dusch var vi lite mer på banan. Jag följde med Jenny på inspektion av hennes lägenhet, innan Jenny lämnade mig en stund för att åka till Johan. På kvällen återvände hon tillsammans med Sofia och Elsa. Vi handlade en massa mat, godis och chips och hyrde en skräckis och spenderade kvällen i min lägenhet. Trevligt. Nu sitter jag och äter upp godisresterna, känns sådär.
Idag lämnade Jenny mig tidigt på morgonen för att hälsa på sin syster med familj i Strömstad, så nu sitter jag här ensam med mitt godis och min dator och har det ganska bra som sagt.
Imorgon ska jag först jobba lite, men jag smiter nog tidigare, och sen kommer Jenny "hem" igen. På kvällen är det så dags för Morrissey! Ska bli riktigt trevligt! Får se om vi tar sällskap med gänget jag träffade på min vän Sandras fest i förra veckan som också skulle se Moz. Fint blir det hur som. På tisdag är jag ledig från jobbet. Jenny ska däremot in och hälsa på på sitt jobb, men förhoppningsvis får vi några timmar tillsammans innan hon lämnar landet igen framåt kvällen. Det är fint att ha henne här, jag börjar verkligen se fram emot hennes återvändande för gott om ungefär en månad!
Förresten - jag köpte When we were winning, boken om Broder Daniel här om veckan. Den är så jäkla fin så jag dör lite och jag blir helt nostalgisk av den. Vill åka 14 år tillbaka i tiden och gå på kaotiska BD-spelningar på obskyra klubbar och och och....jag vet inte, men fin är den. Och så fina bilder. Det roliga är ju att jag har fotot som blev Forever-omslagsbilden på min dator. I färg och helt obeskuren (säger man så?). Lovisa tyckte att jag skulle skriva ut den i storformat och sätta upp den på väggen och det ska jag tamigfan göra!
Den 2:a juli har filmen om BD galapremiär på biografen Draken, med bandet närvarande. 250 gratisbiljetter kommer att delas ut från Bengans när de öppnar kl. 10 nästa lördag. Jag vill ha! Men jag vill inte köa hela natten med barnen på gatan. Vad ska jag göra? Men åh, tänk er. Detta var ju i princip en av anledningarna till att jag flyttade till den här staden för 6 år sedan (shit, time flies), att mina gamla hjältar håller till här och att det är här det händer grejer, där man har chansen att träffa dem ute på klubbar och se dem på gatan eller på spårvagnen och att komma dem nära. Eller att gå på konserter, eller biopremiärer där de närvarar (jaja, det var ju inte specifikt det jag tänkte på för 6 år sedan, men ändå). Och ja, när jag var 18 var det det största i världen när mina BD-bekanta berättad om att de hade suttit och pratat med Henrik i det bakre rummet på GUMP på Jazzhuset, och jag längtade så efter när jag också skulle vara där. Och jag kommer aldrig att glömma när jag såg Henrik på nära håll för första gången när jag och Jenny stod i toakön på Pustervik. Jag höll på att smälla av. Och visst, det är inte samma sak idag när man hamnar bredvid Henrik i baren på Jazzhuset, eller i kön in till Pustervik, eller i publikhavet på någon konsert (Neil Young på WoW 2008...), men jag blir fortfarande fnissig av det för han är min gamla hjälte och Broder Daniel har faktiskt på riktigt betytt väldigt mycket för mig. Sen skiter jag i om det är klyschigt eller ej :)
Nu har jag nästan en hel vecka på mig att fundera ut hur jag ska göra med de där premiärbiljetterna...hehe.
Wihooo, Broder Daniel Forever!!!
Haha, nä, nu ska jag ta en dusch och sen kanske gå ut på en promenad i regnet. Lämna tillbaks hyrfilmen i alla fall.
Hej då!
-----
PS. Godmorgon Columbus med Pontus & Amerikanerna finns på Spotify, hur underbart är inte det!? Har inte hört den på typ 15 år, men då var den min absoluta favoritlåt. Åååh! (edit. Den kom tydligen 91, då är det alltså 18 år sedan. Tänk vad gammal jag är!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar