Hihihi

Jag fick mail från Marit Bergman idag ;) hihihi (tonårsfnitter)

Dessutom så mår jag superkonstigt idag, lite yr typ...känns som mitt huvud inte riktigt hänger med när jag rör mig. Fattar inte vad det är för fel. Men, men. Imorse trodde jag nästan att det var magsjuka på gång, men nu mår jag iaf inte illa. BARA SÅ NI VET!

Ska skicka iväg mina skor som jag sålt på Tradera nu. Sen ska jag ta mig iväg till skolan...jao. Viktig information. Godbye!

Alltså

Jag blir så trött på mig själv. Jag ääälskar kläder. Snygga kläder. Roliga kläder. Varför lyckas jag ändå aldrig ta på mig något annat än jeans och t-shirt varje dag? Som igår när jag och david gick på stan. Jag hade på mig en svart t-shirt, en grå gammal luvtröja, mina gråa jeans som börjar säcka ca. 10 minuter efter att man tar på sig dem första gången efter tvätt, mina rutiga smuuutsiga vans och min svarta jacka (mormors). Blöööö, tråk! Så fort jag såg mig i en spegel ville jag bara försvinna. Glägg. Jag vill ha snygga, roliga kläder varje dag. Jaja, whatever, har inte tid mer nu. TOPMODEL! Tjarå.

Btw. Brunt hår kan väl vara ok antar jag...blablabla. hejdå.

Jävla skit

Jag tonade håret igår. "Mellanblond". Skulle bara jämna ut utväxten och det blonderade lite hade jag tänkt...mm, right. MellanBLOND my ass. Mitt hår har nu en skitful, skittråkig brun nyans. Jag ville ju för fan inte bli brunhårig. Jag verkligen HATAR min hårfärg idag...jag vill vara blond. skitskitskit.

Linda!

Hah, sova skulle jag visst...men jag råkade bara titta in på Fias blogg och blev inspirerad av hennes Linda-inlägg, så jag måste skriva ett kort ett själv! Linda är nog kanske framme i Ecuador nu...? Det är helt fantastiskt coolt att hon faktiskt har dragit iväg på värsta resan nu! Det är inte utan att man blir lite avundssjuk...

Men Linda, kära, kära, Linda. Ha det bäst där borta! Massor med kärlek till dig!

Puss och Kram!

Marit Bergman

Haha, Marit Bergman är ju fantastisk! Gå in här och lyssna! Hihi. Tapiren är bäst, sedan kommer sälen, kaninen och pandan...ni kommer att fatta när ni kollat länken.

Marit på ELLE-galan. Bild från stureplan.se

Ja, Marit. Hon gör grym musik och har alltid haft en egen stil. I januari blev Marit som bekant utnämnd till Sveriges bäst klädda kvinna av ELLE. För några veckor sedan lyssnade jag på P3 Populär (den 28/2 var det, närmare bestämt) där Marit var gäst och pratade om bland annat mode och nämnda utmärkelse. Det var intressant, gå in och lyssna på det här om ni känner för det! Frågorna Hanna Fahl ställde var bland annat förknippad med ett intressant inlägg i Marits blogg, benämnt modet å feminismen dårå.

Marit skriver där att mode är någonting som alltid har förknippats med den kvinnliga sfären och att det ingår i ”det kvinnliga projektet” att bry sig om sitt utseende, att man blir kvinna genom att ”piffa och dolla”, som hon uttrycker det. För att sträva efter jämställdhet och kvinnlig frigörelse måste man reflektera över och ifrågasätta modets värde; ifrågasätta att kvinnors människovärde skulle ligga i deras utseende. Marit skriver att detta kan leda till att man som kvinna motsätter sig allt som har med mode att göra och att man för enkelhetens skull klär sig i ”militäroverall” året runt och låter bli att sminka sig. Ett annat sätt att hantera detta är att göra som Marit skriver att hon själv gör: man väljer att ta till sig det som passar en själv och att faktiskt intressera sig för mode och kläder, samtidigt som man har feministiska idéer och en tro på jämställdhet. Marit skriver såhär:

Jag vill gå och sukta vid MAC-disken på NK, titta på alla de vackra färgerna, jag vill drömma om en miu miu-klänning, sy en kjol, köpa knashöga guldskor. Men jag vill också tjäna mina egna pengar, och vara förlovad för kärleks skull. Naturligtvis, eller hur? Visst måste tjejerna idag kunna ha hela sockerkakan kvar fast vi äter den?

Hon fortsätter att diskutera att mode aldrig riktigt varit värdigt som intresse, eftersom det ofta förknippas så starkt med konsumtion, snarare än konst. Marit anser att mode inte alltid behöver handla om konsumtion utan likaväl kan handla om att ta tillvara på resurser genom second hand-shoping; ”Eller bara drömmar”.

En fin bild på Marit från förra året (tror jag), sthlmsfinest.com

Marit skriver att hon förr har varit rädd att prata om mode, att man genom att säga att man har ett intresse för mode får krav och förväntningar på sig att alltid vara mån och sitt utseende och att man lätt kan uppfattas som ytlig. I intervjun i P3 spinner hon vidare på detta och menar att mode är ett laddat begrepp som kommer med mycket bagage och att folk i media kanske skulle knyta det till vissa saker som inte alls stämmer överens med hur hon faktiskt är. Men nu har Marit fyllt 30 och tänker inte längre bry sig lika mycket. Hon vill ägna sig åt sitt modeintresse för att hon mår bra av det och eftersom ”det anstår en god feminist att säga att tjejernas intressen är viktiga”.

Marits tacktal på ELLE-galan var fantastiskt, roligt och inspirerande:

Det är väl så här då att Elles läsare samt redaktion har utsett mig till någon slags auktoritet på området mode och då tänkte jag bara berätta lite vad som kommer att gälla under min tid som sittande i regeringsposition. Man får blanda rött och rosa. Man får blanda guld och silver. Tjocka tjejer få ha vita strumpbyxor. Människor över 45 får ha korta kjolar, människor under 65 får ha Eccoskor och storblommigt och pärlhalsband. Det mesta är faktiskt helt tillåtet. Det enda man inte får göra, det är att ha tråkigt. Tack ska ni ha!

I P3-intervjun säger Marit att hon älskar mode, men att hon hatar när modet blir fördömande. Mycket bra sagt tycker jag, jag håller med till 100%. Hon anser att det i modebranschen handlar väldigt mycket om hur man ska bära olika plagg för att de ska fungera ihop och att det är fel, att hela poängen är att man ska bestämma sådant själv.

Oj, oj, oj vad jag håller med underbara Marit! Begreppet mode är problematiskt och förknippas med så mycket. När jag surfar runt på modebloggar och läser modemagasin förundras jag ofta över hysterin kring vissa saker och likformigheten som råder. ALLA vill ha samma snordyra (och ofta fula) väska, ALLA diskuterar bästa sättet att använda turbanen som acsessoar i vår (och knåpar ihop en huvudbonad av en sjal, något som jag snarare skulle kalla ett helt vanligt hårband än en turban). Det handlar väldigt mycket om rätt och fel. BORING! Mode och kläder ska vara kul!

Och som Marit säger förknippas man som person med så väldigt mycket om man säger att man är intresserad av mode, vilket gör att jag kan dra mig lite för att säga rakt ut att jag har ett modeintresse. Jag har nämligen inte koll på alla trender, jag klär inte upp eller piffar till mig varje dag, jag har ingen tydlig stil som jag alltid följer slaviskt. Jag klär mig allt som oftast i jeans, t-shirt och converseskor, till skillnad från en mängd modebloggsfashionistas som har klänning och höga klackar varje dag. Om jag säger att jag älskar mode tror jag att ”folk” ska se på mig, höja skeptiskt på ögonbrynen och fnysa föraktfullt. Och visst, ofta önskar jag att jag hade ork att klä upp mig varje dag och att jag hade råd att köpa den blommiga jackan från Minimarket, silverskorna från Filipa K eller ett par Wayfarers. Och många gånger önskar jag att jag vågade experimentera mer och ta efter trender som jag verkligen, verkligen gillar, istället för att vara safe och bara köpa ett par nya jeans.

Ja, det är nog det jag önskar mig mest: mod, modet att experimentera och klä mig i ALLT jag tycker är fint och skita i vad folk ska tycka, precis som Marit. För jag är ju egentligen övertygad om att det finns fler än jag som uppskattar sånt, som tycker att det snyggaste som finns är personer som älskar kläder, tar på sig det som de tycker om och trivs i och som naturligtvis påverkas av rådande trender, men som inte följer dem slaviskt. Som Marit. Hon är grym, helt enkelt. Om jag skulle vara tvungen att välja en stilikon så skulle det utan tvekan bli Liv-Marit Bergman.

En mycket stylish Marit på omslaget till singeln No Party.
(Från maritbergman.net)

Oh My Freaking God!

Jag har aldrig sett dagens Sex and the City-avsnitt förut! jippihej!

Edit: äh...jag har sett det. bara inte början, antar jag. jajaja.

Torsdag och resten av mitt liv

Nejmen hallå!
Ikväll tar jag ledigt efter en pluggvecka och tänkte därför ägna mig åt lite bloggning!

I måndags var jag en kort sväng på stan efter skolan och plockade upp två olika gratismagasin: People Sverige och Rodeo. När jag kom hem satt även det nya ELLE-numret fastkilat i mitt brevinkast och väntade på mig. Alltså hade jag tre modemagasin att förkovra mig i. Inte för att jag hade tid med det, men jag bläddrade i alla fall igenom People och Rodeo. I Rodeo fanns en artikel om kontorslokaler och de som jobbade i dessa, en massa designers, illustratörer, AD:s, etc. Och fy vad jag blev sugen på att helt ändra inriktning, gå i min mors fotspår och söka mig till Beckmans eller någon annan konstnärlig utbildning och sedan jobba med mode eller någonting annat KREATIVT i resten av mitt liv! Fast sen kom jag på att jag nog ändå är på rätt väg. Att ett jobb i museebranschen faktiskt kan vara hur kreativt som helst och att det till och med kan leda vidare till någonting annat. Bara för att jag utbildar mig för att jobba med museer behöver det inte innebära att jag i framtiden inte kan jobba med något annat kreativt. Naturligtvis inte!

Såhär ser min framtid ut (man får väl drömma i alla fall?): först börjar jag jobba på något museum, vilket som helst, med vad som helst från receptionsjobb till guidning. Därmed har jag min fot inne, så att säga. Sedan jobbar jag mig innåt (snarare än uppåt liksom) och hålla på med mer kreativt arbete, utställningar och liknande. Efter det ska jag jobba mig vidare och hamna på Röhska Museet, exempelvis, och få arbeta med modeinriktade utsällningar. På fritiden ska jag hela tiden nära min kreativitet och sy, rita, shoppa (höhö). Ja, men vem vet var man kommer att hamna! Men visst skulle det vara fantastiskt roligt att jobba med någonting kreativt och gärna någonting som har med design eller mode att göra. Framtiden är full av möjligheter! Haha, nej, men på riktigt, jag är positiv och ser (i alla fall för tillfället) mycket fram emot att börja jobba.

Tjo, that's that. Jag ska försöka mig på ett till inlägg idag, ambitiöst och bra, om mode, stil och Marit Bergman!


---------


Edit, några timmar senare: Suck, är det inte lite ironiskt ändå? Här finns det miljarders med föräldrar som konstant är på sina barn och tjatar på dem att de ska utbilda sig till någonting konkret och bli någonting (läkare, lärare, apotekare, blahablaha, inte vet jag), istället för att bara ägna sig åt "flummerier" och kreativa saker (konstnärer, designers, etc) och så går jag istället och blir museetant när jag har både mor och far med tok-kreativa yrken/utbildningar? haha. ok, ok, som sagt så behöver ju inte ett museeyrke vara en motsatts till kreativitet, och visst, min pappas yrke är ju ett typiskt "konkret" och bra yrke samtidigt som det är kreativt, och ja, min mamma har ju också till slut skaffat sig en fast anställning med eget kontor och shit. Men ändå. De hade inte direkt klagat om jag faktiskt hade valt att söka in till tex. Berghs, Beckmans eller HDK (nu bortser vi dårå från att min chans att komma in skulle ha varit minimal), som många andra föräldrar kanske skulle ha gjort. Blöööö, jag vill ha min mammas utbildning istället! haha. Äh, herre jösses. Klockan är 02.30 nu. Jag måste verkligen, verkligen sova!

Tortyr

Idag har jag utsatt mig själv för tortyr. Jag gick på stan och provade både kläder och skor utan att ha råd att köpa någonting. Usch, det är riktigt hemsk! De här vill jag ha:

399:- på Scorett
GE MIG!!! Riktigt sköna var de t.o.m. Crap. Ge mig pengar åtminstone då!

Tråk

Min blogg är tråkig! Jag orkar sällan engagera mig tillräckligt för att skriva någonting roligt och intressant, någonting som jag verkligen vill skriva om. Jag hörde Marit Bergman prata i P3 om mode och sitt pris på ELLE-galan som Sveriges bäst klädda kvinna och fick en massa fina idéer om saker att skriva här om henne och om mig och om mode och stil. Men nej, det tar jag mig ju aldrig tid till att skriva. Men jag ska, nån gång. Inte för att det är särskillt många som läser här...haha, men ändå. Jag vill ju ändå ha en snygg, rolig och intressant blogg. Min blogg är ju inte ens en sådan blogg som jag skulle vilja läsa. Tråk! Men, men. Someday!

Jag tänkte iaf rapportera lite om en trevlig sak som hände idag. Jag fick ett mail! Från ett museum där jag sökt sommarjobb. Hon (ja, inte museet utan hon som jag skrev till på museet) skrev att jag har kompetens som kan passa hos dem, att jag gärna fick ge henne några referenser och höra av mig i april när hon skulle veta lite mer om hur det såg ut med personal inför sommaren. Alltså absolut inga löften om jobb eller så, men positivt lät det iaf! Så jag fixade fram tre referenser och mailade tillbaka till henne. Nu är det väl bara att vänta till april då...eller på att andra museer ska höra av sig. Hur som helst känns det som en bekräftelse på att mitt ansökningsbrev och mitt CV inte var helt åt helvete. Känns bra!

Nu jävlar ska jag plugga. Se fram emot ett litet inlägg om Marit Bergman i framtiden! Så, nu var det lovat, då måste jag ju ta tag i det nån dag också :)

Adios!

Nigeria

Jag fick ett mail idag från en kvinna i Storbritannien, som svar på en annons jag lade ut på Eniro för en evighet sen. Jag vill nämligen sälja ett par skor som David skulle ha, men som var för stora. Denna kvinna ville köpa skorna åt sin son som pluggar i Nigeria; alltså, att jag ska skicka skorna till Nigeria. Är detta på riktigt eller? Haha. Så absurt. Kan man lämna ut sitt kontonummer bara sådär, är det säkert? Hur hittade hon min annons? På en svensk sida liksom...jaja, jag finner detta ganska underligt. Men, men. :P

----------

Efter lite Googlande har jag kommit fram till att detta var en stor bluff! Ja, det var ju inte så oväntat kanske :)