Jahaja, jag börjar väl med att skriva att igår ringde det från Köpings museum och de berättade att de gärna ville att jag skulle jobba där." Tjohoo!" kan man tycka att min reaktion torde ha varit, men icke. Eller ja, både och, men egentligen ville jag ju att Naturhistoriska skulle höra av sig först. Så, detta ledde till total jobbångest igår och idag. Mest idag. Jag var tvungen att fatta ett beslut! De olika valmöjligheterna och innebörderna av dessa var:
- Tacka ja - jobba 2,5 månader i Köping med början om nästan precis en månad, dvs nada ledighet alls i sommar. vara borta från David som jobbar i Gbg hela sommaren. jobba med någonting som säkert är meriterande för framtiden, MEN som jag kände mig rätt osäker på om det passade mig (spela teater halvt om halvt bla.). Riskera att behöva tacka nej till ett jobb i Gbg, som verkar ha chanser till fortsatt extrajobb samt en möjlighet att få in en fot.
- Tacka nej - slippa bo hemma hos mamma i 2,5 månader, vilket kan vara en aaaning påfrestande i längden. MEN riskera att stå utan jobb om Naturhistoriska inte behöver mig/vill ha mig! en ganska stor nackdel kan tyckas.... samt att missa en schyst jobbmöjlighet och merit.
Ja, jag funderade på en hel del andra aspekter av det också, men det där är väl huvuddragen. Alltså, detta var nog ett av de svåraste besluten jag tvingats ta. Iaf innan jag tog det, nu känns det ganska lugnt, men då var det ett rent helvete, jag lovar! Ångest hela dagen! Det var helt omöjligt att fatta ett beslut, men tillslut var jag bara tvungen. Så jag sa nej. Woho! Om jag står arbetslös sen kommer det att kännas piss, såklart, men det kändes grymt skönt efter att beslutet var taget! Så fort jag tänkte på att jobba där i 2,5 månader kände jag mest ångestkänslor...jag vet inte...det kändes inte helt rätt. (Försöker motivera mitt beslut för er som inte fattar varför jag tackade nej till värsta möjligheten :P) Men vafan, känns det fel så gör det. Hur kul hade det varit om jag efter första dagen verkligen kände mig helt omotiverad och panikslagen för att jag inte pallade jobbet och jag har pisslänge kvar? Skådespeleri är inte min grej, även om det kanske inte var en jättestor del sådant. Jaja, gjort är gjort, beslutet är taget. Nu får ni hålla tummarna för att jag får jobb på Naturhistoriska, för annars tar jag cykeln till Saltholmen och kastar mig i havet! Närå, det blir nog bra det där. haha. Väldigt skönt var det iaf när jag hade tagit beslutet, ringt samtalet och en väldig knut bara löstes upp i magen! Puh, det var värt det! Ok, nog med förklaringar nu!
Efter detta kändes iaf dagen bättre och när jag plockade upp ett paket från Asos på vägen hem kändes det ännu bättre och när jag provade skorna som låg däri kändes det ännu, ännu bättre! :) dessa är mina, fast i rött, och de passar som hand i handsken (eller som fot i strumpan kanske):
