Everyday is like sunday

Sitter i min "nya" fåtölj (pappas gamla från 1960-nånting) precis innanför fönstret. Det regnar där utanför, ser ut som ett riktigt trevligt sommarregn faktiskt. I veckan blir det sommarvarmt på riktigt dessutom, det ser jag fram emot.

Lyssnar på Går vidare med Håkan Hellström, en av hans allra finaste låtar faktiskt, man bör lyssna mer på Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nåt blått. Fantastiskt fin skiva.

I övrigt är det en riktigt fin söndag känner jag, jag trivs med den här dagen liksom. I fredags var det midsommarafton, sådär lagom hysteriskt. Jag var väl inte sådär överdrivet fokuserad och social känner jag, men jag hade nog ändå en rätt fin kväll. Rätt oväntat hamnade jag på Dancing Dingo framåt natten - inte riktigt vad man väntar sig av en midsommarafton kanske. Jag tog två kort under hela kvällen, båda föreställande mig + 1 med fina rödvinsläppar.

Igår, midsommardagen, vaknade jag först av att min telefon ringde - det var Jenny som berättade att hon landat i Sverige och var på väg hem till mig. Nästa gång jag vaknade var det av att Jenny ringde på min dörr. Värre sätt har jag vaknat på! Vi var lagom slitna båda två, hon hade sovit kanske en timme på natten innan hon tog flyget från London. Så efter varsin pizza slocknade vi båda två, Jenny på soffan och jag på min matta på golvet. Efter någon/några timmars vila och en dusch var vi lite mer på banan. Jag följde med Jenny på inspektion av hennes lägenhet, innan Jenny lämnade mig en stund för att åka till Johan. På kvällen återvände hon tillsammans med Sofia och Elsa. Vi handlade en massa mat, godis och chips och hyrde en skräckis och spenderade kvällen i min lägenhet. Trevligt. Nu sitter jag och äter upp godisresterna, känns sådär.

Idag lämnade Jenny mig tidigt på morgonen för att hälsa på sin syster med familj i Strömstad, så nu sitter jag här ensam med mitt godis och min dator och har det ganska bra som sagt.

Imorgon ska jag först jobba lite, men jag smiter nog tidigare, och sen kommer Jenny "hem" igen. På kvällen är det så dags för Morrissey! Ska bli riktigt trevligt! Får se om vi tar sällskap med gänget jag träffade på min vän Sandras fest i förra veckan som också skulle se Moz. Fint blir det hur som. På tisdag är jag ledig från jobbet. Jenny ska däremot in och hälsa på på sitt jobb, men förhoppningsvis får vi några timmar tillsammans innan hon lämnar landet igen framåt kvällen. Det är fint att ha henne här, jag börjar verkligen se fram emot hennes återvändande för gott om ungefär en månad!

Förresten - jag köpte When we were winning, boken om Broder Daniel här om veckan. Den är så jäkla fin så jag dör lite och jag blir helt nostalgisk av den. Vill åka 14 år tillbaka i tiden och gå på kaotiska BD-spelningar på obskyra klubbar och och och....jag vet inte, men fin är den. Och så fina bilder. Det roliga är ju att jag har fotot som blev Forever-omslagsbilden på min dator. I färg och helt obeskuren (säger man så?). Lovisa tyckte att jag skulle skriva ut den i storformat och sätta upp den på väggen och det ska jag tamigfan göra!
Den 2:a juli har filmen om BD galapremiär på biografen Draken, med bandet närvarande. 250 gratisbiljetter kommer att delas ut från Bengans när de öppnar kl. 10 nästa lördag. Jag vill ha! Men jag vill inte köa hela natten med barnen på gatan. Vad ska jag göra? Men åh, tänk er. Detta var ju i princip en av anledningarna till att jag flyttade till den här staden för 6 år sedan (shit, time flies), att mina gamla hjältar håller till här och att det är här det händer grejer, där man har chansen att träffa dem ute på klubbar och se dem på gatan eller på spårvagnen och att komma dem nära. Eller att gå på konserter, eller biopremiärer där de närvarar (jaja, det var ju inte specifikt det jag tänkte på för 6 år sedan, men ändå). Och ja, när jag var 18 var det det största i världen när mina BD-bekanta berättad om att de hade suttit och pratat med Henrik i det bakre rummet på GUMP på Jazzhuset, och jag längtade så efter när jag också skulle vara där. Och jag kommer aldrig att glömma när jag såg Henrik på nära håll för första gången när jag och Jenny stod i toakön på Pustervik. Jag höll på att smälla av. Och visst, det är inte samma sak idag när man hamnar bredvid Henrik i baren på Jazzhuset, eller i kön in till Pustervik, eller i publikhavet på någon konsert (Neil Young på WoW 2008...), men jag blir fortfarande fnissig av det för han är min gamla hjälte och Broder Daniel har faktiskt på riktigt betytt väldigt mycket för mig. Sen skiter jag i om det är klyschigt eller ej :)
Nu har jag nästan en hel vecka på mig att fundera ut hur jag ska göra med de där premiärbiljetterna...hehe.

Wihooo, Broder Daniel Forever!!!



Haha, nä, nu ska jag ta en dusch och sen kanske gå ut på en promenad i regnet. Lämna tillbaks hyrfilmen i alla fall.

Hej då!

-----

PS. Godmorgon Columbus med Pontus & Amerikanerna finns på Spotify, hur underbart är inte det!? Har inte hört den på typ 15 år, men då var den min absoluta favoritlåt. Åååh! (edit. Den kom tydligen 91, då är det alltså 18 år sedan. Tänk vad gammal jag är!)

Det där långa inlägget om musik och vänner och val och lite annat

Undrar om Naturhistoriska öppnar sin val för besökare en dag som denna... Det borde de ju.

Vaknade upp på soffan i morse, som så ofta förr efter att jag har varit ute och svirat. Jag kommer hem, trött som tusan, tänker "jag ska bara vila lite innan jag gör mig redo för sängen", lägger mig på soffan och vaknar där fullt påklädd 6 timmar senare. Men det är väl ok antar jag, 6 timmars sömn är ju 6 timmars sömn oberoende av plats liksom. Jag känner mig hyfsat pigg idag ändå.

Tänkte berätta lite för er om min göttiga helg. Har träffat en massa fina människor. I fredags gick jag på after work med Linda, aka Jennys Linda. Senare mötte vi upp med Johan och så lämnade Linda oss för att sova. Hon skulle upp och jobba på kärnkraftverket på lördagen. Hur coolt är det inte att jobba med att städa på ett kärnkraftverk? Riktigt coolt om du frågar mig. Jag och Johan drog i alla fall vidare till en av partybåtarna i denna hamnstad, Styrbord Babord. Där var det göttig musik och ett svettigt dansgolv. Ganska fint. Kvällen slutade på ett tillfredsställande sätt.

Lördag var det igår. Då var mor, far och hund i stan för att fira brollan som fyllde år här om dagen. Vi åt massor med god mat, det var fint. Och så hade mamma och pappa med sig lite möbler som jag samlat på mig hemma hos dem - en stringhylla från farmor, pappas fåtölj som han vann i ett lotteri på 60-talet + ett litet sidobord/byrå typ med matchande spegel som mamma har hittat åt mig på loppis, 50-60-tal också. Fiiiint! Fåtöljen matchar så otroligt bra i färg med min lurvmatta, plaststol och tyget på väggen. Typ petrol/grönt. Fint som snus.

Efter brorfirandet och föräldrarnas avfärd åkte jag till Lovisa. Vi skulle på gratisfestival i hennes hoods och se David Fridlund! Kan det bli bättre va? Skulle inte tro det. Finaste David bjöd på lite nya låtar, lite gamla låtar och lite D&tC-låtar. Glued to the light och On all american winds. Håret ställde sig upp på armarna och jag och Lovisa skrålade med för full hals, äldst som vi var bland alla små indiekids. Fint vare, väldigt fint. Rys-fint. Efter spelningen sålde David en skiva med samlade demos från åren som gått. Det är ju fint att man fortfarande blir igenkänd (David: "Hej. Hej, dig känner jag ju igen! Vi har ju setts några gånger på Pustervik" hihihi)...och att man (dvs jag och Lovisa) blir helt fnittrig och glad efter att ha fått tala om för sin all time favourite hur bra han är.

David och hans fruga Sara

Jag lyckades filma 40 sek av On all american winds.
Skakigt. Sen gick det inte mer, var ju tvungen att
koncentrera mig på att lyssna, sjunga och rysa.

Sen var det ju en sån där fotbollsmatch igår som man tydligen skulle se. Jag och Lovisa tog oss till en pub vid Redbergsplatsen där Jonas, Luca och Audrey mfl. hängde och såg slutet av den. "Vi" förlorade. Jag kunde inte bry mig mindre. Efter matchen åkte Lovisa hem, men jag följde med mina gamla ostkupanvänner in till stan. Efter en öl på Club Social (f.d. Uppåt Framåt, som nu verkar en aningens mindre pretto-indie) gick vi till Sticky och Evren slöt upp också. Så fint att se dem igen, det var alldeles för länge sen! Jonas kusin Emma var med också och hon var en riktigt skön prick (haha, va?). Det blev en del dansa och mycket snacka. Stackars Evren måste åka till Turkiet för obligatorisk militärtjänstgöring. Lumpen i Turkiet är inte riktigt som lumpen i konfliktfria Sverige. Det suger och jag hoppas verkligen att han ska slippa. Men åh, de är så bra mina ostkupianer. Saknar verkligen Samira också. En tripp till Stockholm snart är obligatorisk. Och till Umeå. Tyvärr är det så jäkla dyrt så jag vet inte hur det ska gå till... Och London. Och Norrköping. Och Örebro. Jenny kommer snart hem och hälsar på iaf!

Men ja, en fin helg har jag haft, med mycket fina människor.
Idag ska jag rösta i Gamlestadens medborgarhus. Det ska bli lite mysigt sådär.

Annars då. Jag är inne i en musiklyssnarperiod. Det är fantastiskt. Och Spotify är guds gåva till mänskligheten! Jenny, jag lyssnar till och med på Almedal nu! Och lite Honeydrips och My Darling YOU! Och Bye Bye Bicycle (deras singel Navigation är verkligen skitbra!). Är du stolt över mig? Men åh så mycket bra musik som kommer ut bara ur denna vackra hamnstad. Här är några låtar ur min Göteborgspop playlist just nu:

Pats - Kyss mig igen
Almedal - Krokusvägen
The Honeydrips - (Lack of) Love will tare us apart
Bye Bye Bicycle - Navigation
Joel Alme - Always on my mind
Portrait Painter(s) - Forgive/Forget
Skansros - Ett sätt att se på saker

Så sammanfattningsvis kan jag säga att denna helg har handlat om två av mina favoritgrejer här i världen: musik och fina människor.

Nu borde jag ta en dusch och laga mat. Jag är hungrig. Och smutsig?

PS. Makthaverskan - Josef kan få vara låten som representerar min fredag.
Fan. Ram di dam är ju också bra.

PUSSHEJ!