Marit på ELLE-galan. Bild från stureplan.se
Ja, Marit. Hon gör grym musik och har alltid haft en egen stil. I januari blev Marit som bekant utnämnd till Sveriges bäst klädda kvinna av ELLE. För några veckor sedan lyssnade jag på P3 Populär (den 28/2 var det, närmare bestämt) där Marit var gäst och pratade om bland annat mode och nämnda utmärkelse. Det var intressant, gå in och lyssna på det här om ni känner för det! Frågorna Hanna Fahl ställde var bland annat förknippad med ett intressant inlägg i Marits blogg, benämnt modet å feminismen dårå.
Marit skriver där att mode är någonting som alltid har förknippats med den kvinnliga sfären och att det ingår i ”det kvinnliga projektet” att bry sig om sitt utseende, att man blir kvinna genom att ”piffa och dolla”, som hon uttrycker det. För att sträva efter jämställdhet och kvinnlig frigörelse måste man reflektera över och ifrågasätta modets värde; ifrågasätta att kvinnors människovärde skulle ligga i deras utseende. Marit skriver att detta kan leda till att man som kvinna motsätter sig allt som har med mode att göra och att man för enkelhetens skull klär sig i ”militäroverall” året runt och låter bli att sminka sig. Ett annat sätt att hantera detta är att göra som Marit skriver att hon själv gör: man väljer att ta till sig det som passar en själv och att faktiskt intressera sig för mode och kläder, samtidigt som man har feministiska idéer och en tro på jämställdhet. Marit skriver såhär:
Jag vill gå och sukta vid MAC-disken på NK, titta på alla de vackra färgerna, jag vill drömma om en miu miu-klänning, sy en kjol, köpa knashöga guldskor. Men jag vill också tjäna mina egna pengar, och vara förlovad för kärleks skull. Naturligtvis, eller hur? Visst måste tjejerna idag kunna ha hela sockerkakan kvar fast vi äter den?
Hon fortsätter att diskutera att mode aldrig riktigt varit värdigt som intresse, eftersom det ofta förknippas så starkt med konsumtion, snarare än konst. Marit anser att mode inte alltid behöver handla om konsumtion utan likaväl kan handla om att ta tillvara på resurser genom second hand-shoping; ”Eller bara drömmar”.
En fin bild på Marit från förra året (tror jag), sthlmsfinest.com
Marit skriver att hon förr har varit rädd att prata om mode, att man genom att säga att man har ett intresse för mode får krav och förväntningar på sig att alltid vara mån och sitt utseende och att man lätt kan uppfattas som ytlig. I intervjun i P3 spinner hon vidare på detta och menar att mode är ett laddat begrepp som kommer med mycket bagage och att folk i media kanske skulle knyta det till vissa saker som inte alls stämmer överens med hur hon faktiskt är. Men nu har Marit fyllt 30 och tänker inte längre bry sig lika mycket. Hon vill ägna sig åt sitt modeintresse för att hon mår bra av det och eftersom ”det anstår en god feminist att säga att tjejernas intressen är viktiga”.
Marits tacktal på ELLE-galan var fantastiskt, roligt och inspirerande:
Det är väl så här då att Elles läsare samt redaktion har utsett mig till någon slags auktoritet på området mode och då tänkte jag bara berätta lite vad som kommer att gälla under min tid som sittande i regeringsposition. Man får blanda rött och rosa. Man får blanda guld och silver. Tjocka tjejer få ha vita strumpbyxor. Människor över 45 får ha korta kjolar, människor under 65 får ha Eccoskor och storblommigt och pärlhalsband. Det mesta är faktiskt helt tillåtet. Det enda man inte får göra, det är att ha tråkigt. Tack ska ni ha!
I P3-intervjun säger Marit att hon älskar mode, men att hon hatar när modet blir fördömande. Mycket bra sagt tycker jag, jag håller med till 100%. Hon anser att det i modebranschen handlar väldigt mycket om hur man ska bära olika plagg för att de ska fungera ihop och att det är fel, att hela poängen är att man ska bestämma sådant själv.
Oj, oj, oj vad jag håller med underbara Marit! Begreppet mode är problematiskt och förknippas med så mycket. När jag surfar runt på modebloggar och läser modemagasin förundras jag ofta över hysterin kring vissa saker och likformigheten som råder. ALLA vill ha samma snordyra (och ofta fula) väska, ALLA diskuterar bästa sättet att använda turbanen som acsessoar i vår (och knåpar ihop en huvudbonad av en sjal, något som jag snarare skulle kalla ett helt vanligt hårband än en turban). Det handlar väldigt mycket om rätt och fel. BORING! Mode och kläder ska vara kul!
Och som Marit säger förknippas man som person med så väldigt mycket om man säger att man är intresserad av mode, vilket gör att jag kan dra mig lite för att säga rakt ut att jag har ett modeintresse. Jag har nämligen inte koll på alla trender, jag klär inte upp eller piffar till mig varje dag, jag har ingen tydlig stil som jag alltid följer slaviskt. Jag klär mig allt som oftast i jeans, t-shirt och converseskor, till skillnad från en mängd modebloggsfashionistas som har klänning och höga klackar varje dag. Om jag säger att jag älskar mode tror jag att ”folk” ska se på mig, höja skeptiskt på ögonbrynen och fnysa föraktfullt. Och visst, ofta önskar jag att jag hade ork att klä upp mig varje dag och att jag hade råd att köpa den blommiga jackan från Minimarket, silverskorna från Filipa K eller ett par Wayfarers. Och många gånger önskar jag att jag vågade experimentera mer och ta efter trender som jag verkligen, verkligen gillar, istället för att vara safe och bara köpa ett par nya jeans.
Ja, det är nog det jag önskar mig mest: mod, modet att experimentera och klä mig i ALLT jag tycker är fint och skita i vad folk ska tycka, precis som Marit. För jag är ju egentligen övertygad om att det finns fler än jag som uppskattar sånt, som tycker att det snyggaste som finns är personer som älskar kläder, tar på sig det som de tycker om och trivs i och som naturligtvis påverkas av rådande trender, men som inte följer dem slaviskt. Som Marit. Hon är grym, helt enkelt. Om jag skulle vara tvungen att välja en stilikon så skulle det utan tvekan bli Liv-Marit Bergman.
(Från maritbergman.net)
1 kommentar:
Vad fint inlägg :) Marit är ju för söt!
Skicka en kommentar